It's about friends
Ibland bara hatar jag mitt humör! Har varit glad hela dagen idag, igår, dagen innan det, och innan det, och det, och det, och så vidare. Och nu gick jag bara in på en blogg och blev helt, sur, ledsen, arg, ja jag vet inte! Inget illa ment om bloggen/bloggaren, jag är jätte glad för hennes skull, det är bara det att jag också vill ha det så! It's about friends! Fyfan (ursäkta ordet), vad jag hatar mitt liv ibland, eller.. hatar är kanske att ta i, men nära inpå! Varför har jag inte också det så? Varför tillhör inte jag ett litet gäng som gör i stort sätt allt tillsammans? Som litar på varandra fullt ut? Som alltid ställer upp för varandra!
Jag har en kompis som jag träffar utanför skolan (riktigt sällan, i genomsnitt två gånger i månaden) och två som jag träffar när jag är i skolan, det händer ibland - ytterst, YTTERST sällan - att vi träffas utanför skolan (senast var väl innan sommarlovet!). Hur kan man ha det så? Hur klarar man det? Speciellt när man har tre (kanske snart fem) syskon som har massor med kompisar, eller massor är kanske också att ta i, men som jäkligt ofta träffas på stan, hemma, kollar bio och så vidare! Ni förstår vad jag menar?
Jag vill också ha ett liv utanför datorn, skolan och läxorna. Ett socialt liv, ett liv där man träffar alla vänner som man har (läs inte har) på riktigt - eller IRL som man säger now days!
Jag vet egentligen inte var jag ville komma med detta, ville bara få allt ur mig! Jag vill vara en helt vanlig tonåring, ha kompisar, vara ute, bio, festa, ja.. allt som hör ungdomen till! Jag vill inte sitta hemma 24/7 och bara sitta och stirra rätt in i väggen!
JAG VILL LEVA!
Kommentarer
Postat av: sandra ♥
hejhej, allt bra ?:)
Postat av: sandra ♥
sv: okej vf de? :)
jodå allt bra här
Postat av: sandra ♥
sv: jaha vad drygt:P
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
