Rebecca

Oj, låter inget vidare det där. Hoppas du får körkortet snart!

Förstår din ilska och besvikelse... Olika uppkörningslärare drar ju gränsen olika för när man kuggar osv, himla trist!! Kram

Jag hade en lång period med uppkörningar (eller snarare tre perioder) och det verkade helt omöjligt. Jag trodde aldrig att jag skulle få körkort. Jag blev så ledsen när jag hörde om andra som hade/tog körkort, och tänkte att den möjligheten har inte jag. Men mamma hade lagt pengar på mitt körkort och jag ville inte svika henne. Hon skulle få valuta för pengarna. Så jag bestämde mig för att kämpa tills det skulle gå.



En dag hade jag en uppkörning, där jag gjort lite små fel och var nästan helt säker på att inspektören skulle säga nej. Jag hade haft inspektören innan och han hade varit ganska otrevlig då. När jag hade parkerat sade han grattis. "Vad elakt", tänkte jag, "att säga grattis när man inte får körkort". Det fanns liksom inte i min hjärna att det skulle gå. Och så tillade han "till körkortet". Jag bara "Va!!!???". Och då frågade han mig om jag inte tyckte att jag kört bra, haha.



När jag tog körkort den dagen var det som en sten släppte. Jag var inte så medveten om den innan, men jag hade burit en sorg. Jag kände mig fri och upptäckte att jag visst var som alla andra! Jag var jätteglad i en månad, och vaknade varje dag med ett stort leende. Jag hade körkort! De bästa och starkaste är inte dem som tar det på första försöket, utan dem som kämpar, kämpar, utan att ge upp. Lyssna på dig själv, och kämpa. När du har körkortet kommer det vara värt det! Mejla om du undrar något.

Jag fick mitt körkort på femte försöket med uppkörningen!

Bästa känslan ever, underbart med frihet.