Angående mitt förra inlägg. Jag fick ett besked i veckan som kan komma att förändra hela mitt liv. Det är ett ganska stort beslut att ta... Ska jag våga lämna hus och hem till våren, flytta till Skövde och plugga till sjuksköterska på högskolan där? Ja, jag har kommit in (!), jag borde vara glad, vilket jag nog egentligen är, men det kommer lite som en chock ändå. Är jag redo att ta steget in i vuxenvärlden på riktigt och flytta hemifrån? Inte nog med att det är just hemifrån, det är dessutom 40 mil bort från min familj!
Jag är rädd, det är läskigt. Att plugga till sjuksköterska är något jag vill, och jag har länge haft tankar på att flytta till Skövde då Jesper bor där. Men nu när man står precis inför det, ja då är det jobbigt och läskigt. Det känns så definitivt på något sätt, att om jag flyttar nu så kommer det som jag kallar för mitt hem just nu inte vara det längre. Jag vet att det inte är så, det är inte definitivt på något sätt. Jag kan komma tillbaka hit. Antingen efter de tre åren eller efter bara ett litet tag om jag känner att det inte funkar.
Jag har i alla fall pratat med min familj om det. De tycker att jag ska göra det, även om de också tycker att det är jobbigt. Antagligen blir det så, att jag tar steget och testar, sedan får man se hur det artar sig. Om jag går alla tre år, som jag i så fall hoppas att jag gör, så kan jag ju alltid komma hem på helger och lov! Och sedan finns ju även alternativet att faktiskt flytta tillbaka till Skåne efteråt.
Jag har gått runt med hjärtat och tårarna i halsgropen nu i några dagar. Nervositeten bubblar i min mage hela tiden. Ja, som jag sagt tidigare, det känns läskigt, men jag måste försöka inse att det absolut inte är definitivt bara för att jag tackar ja och börjar den 14 januari!
Ibland önskar jag numera att tiden hade kunnat stanna upp, så att jag inte hade behövt bli vuxen - inte behöva ta alla dessa svåra beslut! Bara vara den där lilla flickan som bor med sina älskade föräldrar, sin älskade syster och sina älskade katter. Ja, dem kommer jag också sakna något enormt! ♥
antagen! vågar jag ta steget? jag har svarat ja nu så att jag har fler dagar att bestämma mig på.
3