Rebecca

Just nu känns det lite jobbigt. De senaste två veckorna har vi hållt på med ett Case i skolan. Det innebär att vi får ett patientfall som beskriver symptom och annan relevant fakta. Därefter ska vi skriva ett arbete på max tre A4 där man beskriver vad för åtgärder man ska göra, några orsaker till varför patienten är sjuk och så vidare ... Själva uppgiften är väldigt bra och intressant, det ger nog väldigt mycket eftersom att man får sitta och diskutera och lära sig om sjukdomar, dess symptom och varför man får en viss typ av sjukdom. Denna uppgift, Case 1, har handlat om cirkulationssjukdomar. En kvinna som kommer in efter att ha fått smärtor i bröstet som avtagit vid vila. Läggs in och på morgonen kommer en sjuksköterska in och då är kvinnan blek, illamående och har ont i magen... Därefter beskriver vi vad allt detta kan orsakas av, att det exempelvis kan bero på angina pectoris (kärlkramp) som uppkommit på grund av ateroskleros (åderförkalkning).

 

Jaja, det var inte det jag skulle skriva om egentligen... Det som nu känns jobbigt är att vi imorgon ska ha ett avslutande seminarie angående detta där vi ska berätta hur vi tänkt. Exakt hur det kommer gå till vet jag inte och det gör att det känns ännu jobbigare. Jag vet ju inte hur jag ska förbereda mig. Jag vill egentligen ha det planerat - detta ska jag säga, men det funkar inte så... Jag har ju ingen aning om hur det är upplagt. Det blir lätt som så att när jag inte vet exakt vad jag ska säga och när jag ska säga det så står jag där tyst utan att säga något. Även om jag egentligen känner att "ja, men det här kan jag ju säga" så är jag ändå tyst, vet inte när jag ska säga det och tycker att det är svårt att flika in... Dumt! Och om man inte är delaktig och bidragande i seminariet får man ju inte godkänd och då blir man inte heller godkänd i kursen... USCH!!